IPAF-uttalande: Sekundärt skyddskrav för saxliftar

Dessa händelser är fortfarande en viktig dödlig risk i global olycksdata, och IPAF fortsätter att prioritera robust, uppgiftsspecifik riskbedömning, planering, kompetent drift och övervakning samt ökad vaksamhet hos operatörerna som det primära sättet att minska skador.

IPAF:s ståndpunkt om sekundär bevakning

Även om federationen inser de potentiella fördelarna med nya sekundära skyddstekniker, förespråkar IPAF för närvarande inte obligatorisk implementering av specifika system av entreprenörer innan det internationella utkastet till ISO-standard färdigställs.

IPAF:s ståndpunkt grundar sig på behovet av robust riskbedömning, internationellt överenskomna prestandakriterier och en helhetsmässig tillämpning av kontrollhierarkin.

Framväxande entreprenörsmandat

IPAF är medvetna om att vissa brittiska Tier 1-entreprenörer avser att införa sekundära skyddskrav från och med januari 2026. För närvarande har IPAF observerat att:

• Projektspecifikationerna varierar kraftigt

• Definitionerna av ”sekundär bevakning” är inkonsekventa

• Det finns inget enskilt erkänt prestationsmått

• Uthyrningsföretag och OEM-tillverkare kan möta motstridiga upphandlingskrav

Denna brist på överensstämmelse kan skapa osäkerhet för ansvariga när de ska avgöra vad som är rimligen genomförbart för en viss uppgift och huruvida föreslagna kontroller är proportionella i förhållande till de risker som identifierats genom den platsspecifika bedömningen.

IPAF uppmuntrar medlemmar att tidigt samarbeta med kunder och entreprenörer för att klargöra förväntningar, tekniska specifikationer och ansvarsområden, och för att säkerställa att alla krav på platsen är korrekt kopplade till dokumenterade riskbedömningar och metodbeskrivningar.

Sekundär bevakning är inte en fristående kontroll

IPAF – i linje med den brittiska hälso- och säkerhetsmyndigheten (HSE) – betonar att sekundära skyddssystem inte får betraktas som en ersättning för god planering, kompetent tillsyn och vaksamma operatörer. IPAF betonar återigen att det inte finns ett enda sekundärt skyddssystem som skyddar mot alla kända klämsituationer.

Risken att bli instängd påverkas starkt av faktorer som bland annat:

• Uppgiftsdesign och sekvensering

• Val av rätt typ och konfiguration av MEWP

• Närhet till överliggande strukturer och fasta anläggningar

• Miljö- och markförhållanden

• Förarpositionering och siktlinje

• Tillsyn över platsen och säkerhetszoner

• Planering för räddningsinsatser

Robust, uppgiftsspecifik riskbedömning är därför fortfarande den primära skyddsåtgärden. Operatörer måste fortsätta att utöva aktiv vaksamhet, särskilt vid manövrering nära konstruktioner, arbete under stålkonstruktioner eller plattor, höjning vid svängning eller arbete i trånga arbetsområden. Tekniska system kan inte ersätta behovet av utbildade operatörer som arbetar enligt en tydlig metodbeskrivning under kompetent övervakning.

Ingenjörskomplexitet och systemintegration

Sekundära skydd och tekniker för detektering av höjder interagerar direkt med kritiska maskinsystem, inklusive plattformskontroller och nödstopp, skyddsräcken och konstruktioner, lastkännande funktioner och nödsänkningssystem.

Sekundärt skydd har inte specificerats i utkastet till ISO-standard och definieras därför för närvarande inte tillräckligt detaljerat av brittiska Tier 1-entreprenörer för att alla system ska fungera på samma sätt. Detta gör att de primära skyddsmetoderna, såsom val av utrustning, utbildning, förtrogenhet, operatörens vaksamhet och övervakning, får ännu större betydelse.

Dessa gränssnitt kräver noggrann teknisk design, validering och inspektion för att säkerställa att nya faror inte introduceras och att oavsiktliga konsekvenser – såsom störande aktiveringar eller konflikter med säkerhetssystem – undviks.

IPAF anser att internationellt överenskomna standarder är avgörande för att ge tydlighet för OEM-tillverkare, uthyrningsföretag, inspektörer, utbildare och entreprenörer, och för att stödja en konsekvent implementering över alla flottor.